Night hike

Tanken var att vi skulle ta oss upp på en topp på Lantau Island för att se soluppgången. Så blev det inte riktigt. Vi var ca 55 pers, alla utbytesstudenter utan några få locals som hade hand om evenemanget. Kl 01.30 mötes vi alla upp för att ta bussen till starten av hiken. Väl där började vi vandra uppåt. De var bestämt att vi inte skulle ha några ficklampor eller likande men man såg ändå tillräckligt bra för att kunna gå ordentligt. Efter en bra bit stannar vi plötsligt och folk börjar säga att vi gått fel väg och att vi måste vända om eftersom den vägen vi var på var för svår att gå mitt i natten. Efter många om och men börjar vi i alla fall vandra ner HELA vägen tillbaka eftersom vi inte ens var påväg uppför rätt kulle. Jag & Klara plus några andra skandinaver som var ganska trötta på det hela och ville bara komma upp i tid för att se soluppgången började gå uppför rätt vandringsled istället.
Ju högre upp vi kom desstu blåsigare och dimmigare blev det. Tillslut orkade man knappt stå emot vinden och kunde endast se ca 2 m framför oss. Vi var ca 2/3 upp när vi bestämde att det inte var säkert att fortsätta hela vägen upp, och vi skulle ändå inte kunna se någon vidare soluppgång pga dimma & moln. Vi började gå neråt och möte tillslut de andra (hälften hade redan då gett upp). Det kändes inte helt säkert att gå ner hela vägen eftersom det var så mörkt så vi hittade bästa möjliga lä och bestämde oss för att vänta in ljuset. I ca 1,5 timme väntade vi. Som tur var hade vi ganska bra kläder (ungefär allt jag har med mig) och massa snacks så det gick ändå ganska bra. Vi lyssnade på musik och pratade. Tillslut blev det så pass ljust att vi kunde ta oss ner på ett bra sätt. Då insåg vi också hur brant det faktiskt var. Kl 8.30 hoppade jag i säng och fick några timmars sömn i alla fall. Då hade vi vandrat konstant i trappor i flera timmar så man var bra trött.
 
Det blev ju inte riktigt som vi hade tänkt oss men man kommer sannerligen komma ihåg det. Våra "guider" hade alltså ingen som helst koll på vad de gjorde och man får vara glad för att alla kom ner som de skulle!
 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0