Amanda Nilsson

Min sista kväll, skriver detta med tårar i ögonen. Att jag ska säga hejdå till människor imorgon som betyder mer än jag någonsin skulle kunnat föreställa mig känns helt omöjligt. Människor som jag bara känt i lite mer än ett år & som nu betyder så obeskrivligt mycket för mig att det finns inte. Hur gör man det? Jag tänker på morgondagen och det känns som världens undergång. Nu får ni inte ta illa upp & tro att jag inte längtar efter att träffa alla där hemma. Jag saknar er alla så otroligt mycket, men det vet jag ju redan hur det är. Jag är van vid det nu. Jag vet att ni finns där. Detta kommer bli nytt och jag vet inte när jag får se dem igen.

Min sista dag har varit stressig för att få allt gjort tills imon. Har fortfarande lite packning men annars är allt i princip klart. Har försökt umgås så mycket som möjligt med familjen & pojkarna. Vi har ätit en avskedsmiddag alla tillsammans och det har varit en bra kväll endå. Pojkarna fick sina avskedspresenter och så har vi kollat på The Bachelor.
Ska upp runt halv 7 imon för att kunna säga hejdå till min värdpappa och äldsta pojken innan jobb & skola. Tårarna rinner bara jag tänker på morgondagen. På många sätt är denna kvällen så lik dagen innan jag åkte iväg till USA & på många andra så totallt olik.

Nästa gång jag skriver sitter jag väl hemma på mitt rum i Jönköping igen. Obeskrivliga känslor. Men jag ser fram emot att träffa er alla. Vi ses på onsdag!